jaha och nu sitter man här igen, mitt tidsfördriv.
har bortstat tänderna minst 4 gånger hitills idag, och ögonen är rödsprängda av allt gråtande.
Jag vet absolut ingenting idag, och jag vet inte om jag ska bry mig heller.

har varit duktig och inte rört aslan på hela dagen, jag har faktiskt tänkt på din mamma älsk. Jag har rullat av mig minst tre gånger och har inte ens byxor på mig bara för att dom inte ska bli håriga just nu.
jag har pratat med emelie om saker men hon förtränger allt och gör kul grejer utav det. Jag önskar att jag kunde göra så att hon mådde bra. Mitt svarta nagellack håller på att försvinna sen mitt duschande imorse.

Jag har tänkt mycket under helgen och kommit fram till en vettig sak, ingenting kommer att bli bra. Ingenting. Jag lär deppa ihop ennu en gång och en gång till efter det, och måste knarka tabletter i mängder och förmodligen livet ut. Visst fine för mig, bara jag slipper verkligheten.

Psykologsamtal funkar inte längre och jag har redan testat allt. Ni vet inte någonting ingen av er. och jag faller bara längre ner. Jag orkar inte med pressen ni sätter på mig. jag vill ta saker i min takt. går det inte bra stick från mig då!

Jag vill börja simma igen, få lätta på allting.
Känna att jag GÖR någonting om dagarna, Jag saknar att vara hos mina syskon, jag saknar att känna gemenskap. Jag vet att jag aldrig kommer få en bra relation med min pappa igen någonsin och det gör ont i mig, blir ledsen när jag tänker så. Men jag kan inte förtränga sanningen. Jag vet att Lotta försöker och jag är tacksam för det, men det räcker inte till.

jag behöver bara ett ställe att fly till, Jag behöver något.

Jag frågar mig själv många gånger om jag inte skulle stannat kvar i v-vik, fortsatt pressa mig till skolan varje dag men bara för att få det gjort. Jag hade ett eget hem där? jag hade allt utom människor! jag hade allt utom trygghet. det kanske hade funkat bra endå? jag hade kanske klarat mig?

det börjar bli för mycket nu, för många olösta svar.
för mycket av det mindre bra. helt enkelt för mycket för mig.

jag älskar min familj, jag älskar Pappa Mamma Emelie Henric Otto och Aslan jag älskar verkligen dom, Dom är min familj. Jag skiter i fall ni tycker något annat!

 /Sofie

Idag blir det väll inte så mycket att göra, får väll sitta här och drömma mig bort i fantasivärlden. Och försöka planera hur jag kommer upp till Motala imorgon >< fast älskling kanske vill att jag ska vara här ett tag till, vem vet.

Har bestämt mig nu för vilken av alla tusen burar jag helst vill ha. Denna snygga buren, 3000:- behöver jag bara försöka skrapa ihop.

Men jag ska ha den så småning om. Ååh jag bara längtar. Kujo och Kastor skulle bli så glada, önskar jag kunde ge dom den idag. nu på direkten.
Fast mest av allt är jag i behov av en lägenhet, Det är det första jag vill ha.
Har fått en tid hos Lena om planering av jobb och lite sånt, men vet inte om jag vågar ta chansen. Vet inte längre vad jag vill.

Jag borde också egentligen svara på studievägledarens frågor i mjölby om jag ska börja eller inte, Men jag vet ju ingenting förens nettan vet sitt. Så vad kan jag göra,bara gå och vänta på att hon vet någonting. Ja vet att jag inte ska gå runt och tänka på allting, jag blir inte klokare utav det men jag dör snart av allt som inte blir av hela tiden.
Åh jag bara önskar att allt var fixat, att kujo och kastor mådde bra, att min syster mådde bra att älskling mådde bra. Att vi hade en lägenhet, att ja hade ett jobb för ett tag att vi kunde överleva själva!
Drömmar som aldrig lär bli uppfyllda känns det som.

Allt skulle vara fixat nu, eller hur? Allt skulle varit bra?
Eller är det bara fantasin som tror, som gör att jag inbillar mig en massa.

Förlåt, men jag orkar inte snart. Jag klarar inte att leva i ovisshet i veckor. Jag behöver trygghet jag behöver klarhet över saker, jag vill veta hur allting ska bli, hur allting är.

 Hade jag chansen att ändra något, skulle jag då göra om allt det här?

jag vet inte, jag vet ingenting..

 jag behöver något som är på redigt, jag behöver dig älskling!

/ Sofie

Dagen började med att bara vänta på att ämli skulle komma hit och när hon väl var här åkte vi med Lotta till willys och vi inhanlade tacos.

vi kollade på film och åt sen vart vi bara sega,
Kvällen blev mest till att vänta på att älskling skulle ringa och när hon väl ringde kunde hon inte prata endå, väldigt kul or not.

Men jag ska inte klaga, hon hade säkert trevligt med sin familj.Jag somnade tillslut orkade inte vänta på ett telefonsamtal som aldrig kom.
Aslan jag och emelie trängde oss tillsammans i mammas säng, det var mest aslan som tog plats då han skulle ligga över hela själv tyckte han. jaja vi somnade i allfall,

Sen vaknade jag sisådär hundra gånger om och tillslut när klockan var 5 orkade jag inte ens försöka somna om så jag blev sittandes uppe och kolla på coops >_< inte det roligaste men ville inte väcka dom andra så ja låg still där på min plats.

inget speciellt hände men jag ska inte klaga, folk har egna liv inte sant.

/ Sofie

Går kvällen vart både bra och misslyckad, Tandläkarbesöket gick bra inga hål alls jag skulle bara ta kontakt med motala om att byta dit upp och så.
Gick till morfar direkt efteråt och kände mig inte direkt happy och inte alls på humör för kalasfirande så jag sa grattis åt lite och gick hem till Lotta min låtsas mamma. Sjävlklart ringde jag och frågade så inte pappa var hemma innan, det var han inte så jag gick dit.

När jag kom blev hon väldigt glad jag också det var ett bra tag sedan vi sågs och vi har inte hörts av på telefon så mycket heller. Otto blev skit glad och sprang runt hela huset och sa att 'sofie har kommit hit igen, sofie har kommit hem. Jag har saknat dig'

det gjorde mig glad att någon blev glad åt min hemkomst även om det bara är i några få dagar.

Lotta och jag pratade om hur allting var där uppe och hur jag mådde, allt kändes helt okej. Det är en lugnande känsla att du bryr dig att du frågar mig om saker och ting. du är en trygghet för mig. Sen sprack allting pappa kom hem jag blev nära till gråt och sprang därifrån fortast möjligast.

Så jag sprang tillbaks till Morfars hus och skönt var det då mamma skulle åka hem direkt.

Jag ringde älskling,grät och somnade.

Morgonen idag känns verkligen inte som min dag men jag klagar inte.

Ska göra mig iordning lite och sedan gå till pappas hus för att packa iordning resten av grejerna där och packa ner dom i förrådet. hur jag nu ska orka bära allting men annars blir det kanske bara att hämta lite saker från förrådet som jag ska ha med mig upp till motala istället. Jag får vänta och se hur det blir med den saken helt enkelt.

Aslan 'systers vovve' har legat i sängen hela natten med mig och det kändes lugnande jag hade ju inte älskling där inatt och det gör ont att vara ifrån dig. Du anar inte hur mycket jag önskar att jag bara kunde åka hem nu fortast möjligast.

Fast på ett sätt vill ja inte. Jag vill ha en helg med syster först också jag har saknat henne i massor, jag har saknat våran tid tillsammans.

/Sofie

Vaknade klockan 2 i natt, älskling var också uppe då och vi började gräla som alltid och jag menar det inte med avsikt. Jag vet bara inte hur man diskuterar längre. Jag önskar mig tillbaks tiden som varit och det gör ont att se hur allting förändras för varje dag som går. Och vet du det gör ont i hjärtat att se dig såhär nettan jag klarar det inte.

Vi somnade aldrig om och klockan hann bli fem då vi började göra iordning saker och ting som skulle ordnas. Råttorna fick frukost och jag blev deprimerad igen vi var hos veterinären för ca två veckor sedan och då fick dom medicin men det har inte blivit bättre utan bara försämrat dom rejält mycket och sänkt deras imunförsvar så pass mycket att dom fått skabb.

Och jag som måste åka iväg till hultsfred idag och kan inte åka hem förens på söndag, det känns inte bra alls!

Jag ska på tandläkar besök, jippi or not. Sen blir det smögåstårta hos morfar som fyller 60år.

bussen går kl 07.25 in till motala sen blir det buss från motala till linköping

efter det blir det tåg därifrån ner till hultsfred. Är framme runt kl 11 någon gång. Jag får tänka positivt nu, jag får i allafall träffa syster, Aslan, Lotta,Otto och henric. Det ska i allfall bli trevligt för jag har saknat er otroligt mycket.

/ Sofie

Åkte till veterinären med Kujo och Kastor idag, Till min lättnad hade dom inte myco. och jag grät nästan av den glädjen som spred sig i kroppen.

Men dom hade en lite större förskyldning så nu ska dom gå på pencilin ett tag. Blir ett liv att få i dom de där 0,4ml men det ska nog gå. vanilj och banan smak ska väll funka kanske.

Annars var veterinären väldigt trevlig, dock att han knappt vågade ta i dom i början men han blev lite lättad när jag sa att dom aldrig hade bitit någon och han skulle nog inte bli den första heller.
Aja senare den dagen hände inte så mycket mer skulle jag tro.

/ Sofie

Dagens stora lycka var att Angel blev mamma till 7 små valpar

Älskling sket i skolan och vi fixade och donade så att dom små valpisarna skulle få det så bra som möjligt, visst hade vi redan ordnat upp endel innan men det blev lite små pyssel överallt.
Alla vart friska och välmående och allt gick rätt till helt enkelt.

Om några veckor blir det ett håll i gång här i huset hela tiden,det ska bli roligt att följa deras uppväxt faktiskt. Och älskling och jag har bestämt oss för att behålla en beroende på hur många det är som vill köpa en sötnos. Jag längtar tills dom öppnar ögonen och börjar gå, då man får reda på deras personlighet lite mera. Nu ligger dom ju bara och sover och äter dom småttingarna.

/Sofie

Jag bestämde mig för att flytta upp till älskling!
Jag tog med mig dom viktigaste grejerna, Kujo och kastor följde självklart med. Buren små saker och kläder följde också med. Mamma körde oss allesammans upp till Linköping där älsks pappa väntade på hos utanför biltema.
Jag och älskling började packa ut allt från mammas bil till hennes pappas bil, och det var bara vi som gjorde alltihopa dom vuxna stod bara och tittade på dom latnissarna. Jaja det gick bra med allting och nu är jag bosatt i motala.

 jaja vi försöker ordna upp allting så gott det går hur som helst här uppe.jag älskar nettan för allt hon gör för mig, och allt hennes familj hjälper till med, ni fattar inte hur mycket det betyder.
önska mig/oss alla ett lycka till det uppskattas enormt.

puss på er som bryr sig <3

/ Sofie